Om Lindeborgsområdet

Lindeborg är ett bostadsområde i stadsdelen HyllieMalmö.

Lindeborg består till övervägande delen av flerfamiljshus, byggda på 1970-talet. Höghusområdet var ett av de sista som byggdes i Malmö inom ramen för det så kallade miljonprogrammet. Det finns även flera låga hus med lägenheter byggda på 1980-talet i östra delen av området, samt flera områden med koloniträdgårdar. Området ligger mellan Pildammsvägen och Trelleborgsvägen, söder om Inre Ringvägen samt norr om Svågertorp.

Det område som skulle bli stadsdelen Lindeborg var ännu 1970 ett utpräglat jordbrukslandskap med ett fåtal utskiftade gårdar i Bunkeflo landskommun. Marken hade flera olika ägare. Från 1886 gick Malmö-Trelleborgs järnväg fram genom nordvästra hörnet av området och på 1930-talet tillkom en samlad egnahemsbebyggelse, kallad Bergdala, i nordöstra delen. Järnvägen lades ner 1971, samma år som Bunkeflo inkorporerades med Malmö. Samtidigt påbörjades utbyggnaden av det nya bostadsområdet Lindeborg, uppkallat efter en av de gårdar som revs i samband med det storskaliga bostadsbyggandet. Flertalet av gårdarna med tillhörande trädgårdsanläggningar försvann vid exploateringen, men kom att leva kvar som kvartersnamn.

I 1966 års generalplan markerades schematiskt en bebyggelse på Lindeborg. Västra delen avsågs bebyggas med så kallade ”storhus” och den östra med småhus. Däremellan fanns mark avsedd för skola, handel och andra allmänna ändamål. 1972 fastställdes en stadsplan för större delen av Lindeborg. Den var utarbetad 1970 av Vattenbyggnadsbyrån (VBB) genom Curt Ivarsson. Han hade tidigare medverkat vid planläggningen av Klostergården i Lund och planen för Lindeborg blev nästan en kopia av Klostergårdsplanen. VBB utarbetade ursprungligen två olika alternativ med flerbostadshus i sex respektive åtta våningar. Båda förslagen kritiserades men alternativet med åttavåningshus kom slutligen att förordas. Den främsta kritiken mot planerna var placeringen av fyra sextonvåningshus söder om den blivande Sofieholmsparken. Dessa ansågs genom sin skuggverkan avsevärt försämra miljön i den intilliggande parken och för villabebyggelsen. Punkthusen kom dock aldrig att uppföras. Inte heller de lamellhus i tre och sex våningar som planerades i öster och längst i norr kom till utförande. Istället kom 1 ½-plans radhus och friliggande småhus att uppföras. Ändringen 1976 motiverades med att man eftersträvade ett mer varierat utbud av hustyper och boendeformer än vad gällande plan medgav.

Om Lindeborgsområdet

År 1971 gjordes utgrävningar på Lindeborgsområdet. Då fann man stolphål efter hus från vikingatiden.

Ett 20-tal grophus påträffades. Grophus är av namnet enkla, nedgrävda hus ca 4 ggr 5 meter i omfång. Även hittades en Torshammare som är ovanlig här i Skåne, flintredskap från yngre stenåldern och keramik från äldre järnåldern. 
Palissader av trästolpar har hittats vid rondellen Pildammsvägen-Annetorpsvägen, fynden är från trattbägar -och stridsyxekulturen 2100-1860 f Kr. 
Så visst har det har det hänt ett och annat här och nära Lindeborg. Men någon större husbebyggelse som typ Fosie eller Bunkeflo by har ej funnits.

Skånska kriget

När vi kommer till de Skånska krigen så har det säkerligen ridits en hel del över våra marker, bl.a. vid ett känt tillfälle red svenska soldater söderut mot Västra Klagstorp, där en strid ägde rum med danskarna, 5 svenskar och tre danskar dog. 

Under dessa krig lade man sina härläger runt Malmö i bl.a.byarna V, Skrävlinge och Fosie, här är marknivån lite högre än inne i Malmö centrum . Betryggande avstånd från kanoner och utfall, även god sikt mot vad som hände framför fästningsvallarna.

Kartor

Om vi tittar på lite äldre kartor eller ser oss om runt Malmö kan man se att det finns små högre nivåer runt staden. Det finns särkilda historier om dessa backar att läsa. Malmö fornminnesårsbok 1957 sid 106. 1938 sid 28-29 T.e.x. om Fosieborrar (borrebackar) som låg mellan Blekingsborg och Kulladal. Grusen från dessa backar ligger numer till stor del i hamnen för utfyllnad av denna. 

Där kunde hände förfärliga saker om kvällar och nätter: 
”ve borrebackarna där va di såmm, flö i luften. Å där tjörde en mann ifrå Vitrie å komm där ude ve tietiden på kvällen. Å där sprant frågade hann, åmm hann hade sitt itt fruentimmer. Å hann to astå å etter fruentimmered. Å hann sate hann ad hann fick ente komma där etter klåckan ti åmm kvallane. Menn de glemde hann, å komm där lia väll å blev dödad”. 

Berättare Lars Åkesson Hindby född 1840. Så farligt kunde det vara och vi som åker bil cyklar eller åker med bussen där förbi. Så var försiktiga nästa gång .

Enskiftet

Före enskiftet präglades området av trekiftesbruk. 
Byarnas jord indelades i tre vångagärden och en ängavång närmast havet. Jordvallar var vanligt inhägnadsmaterial. Virke och ris var svårt att få tag på, sten som hittades användes till husgrunder. Ris användes ofta till hägnad runt gårdsplatserna. Vångarna var delade i tegar och 
dessa kunde bli många för varje bybonde, denna skulle ha tillgång till all slags jord. 

Änga vångarna vid Öresundsstranden användes för boskapsbete. Den boskapen vaktades alltid av en herde ( byhöre ). De flesta gårdarna var kringbyggda och 
intill dessa låg köksträdgården med jordfrukter och frukträd. När gårdarna vid enskiftet flyttades ut uppfördes dessa på de nya platserna i traditionell 
korsvirkes teknik även med helt stampade väggar ( läs Stolpalösa). På 1800-talets började 
man grundmura med lersten, obränt tegel av trampat lera uppblandat med halm eller tång, dessa väggar skyddades utvändigt genom kalkning. 

Svågretorp, namn efter ett antal hus där de boende var svågrar. Detta område växte sig rätt stort innan man anlade Lindeborg. Till ett flertal av dessa hus fanns växthus (trädgårdsmästeri), 13 hus fanns. Vid enskiftet flyttades egendomarna Fosie n:r 1, n:r 5, n:r 17, n:r 21 och 22. Enskiftet utfördes i Fosieby maj 1804 av lantmätare Magnus Wremp. Bunkeflo 2 flyttades ut från Bunkefloby redan i slutet av 1700-talet. 

De gamla gårdarna

Visste ni att: 

Nr 1 Henriksdal blev uppkallad efter en av ägarna, 
kyrkovärden Nils Henriksson. Gässie 1813-1879. 
Efter Henriksdal är nuvarande Henriksdalsvägen namngiven. 
Henriksdalsvägen tidigare ko-mossavägen. 

Nr 17 Lindeborg uppkallades efter ägaren sedan 1864, slaktaren Ola Lindgren som efterträddes av sonen. 
Lindgrenastället var en folklig benämning på Lindeborgsgården. 

Nr 5 o 22 Sofieholm uppkallades efter en ägare, Per Matthiasson hustru Annette Sofia från Bunkeflo. Egendomen inköptes i slutet av 1800-talet av 
prof. Martin Weibull, hans hustru hette också Sofia. Gården även kallad i folkmun Weibullagården. Lindeborgsområdet ligger till största delen på Sofieholms gårdens ägor, så är det rätt namn på området? 

Nr 5 1/16 mantal Fosieborg namngivet av ägaren advokat Jeppa Holst. Född 1791. 
Med sin bronsåldersgrav är därför delar av marken k-märkt. 
Äldrevårdsbostäder finns numera i parken. 

Nr 5 1/12 mantal Gamlegård. Kallades så på grund av sitt ålderdomliga byggnadssätt 
och var en av de få halmtäcka gårdarna i Fosie på 1930-talet. 

Nr 2 Stolpalösa. Namnet har uppstått i enskiftet, då gården blev uppbyggd med lerväggar utan stolpar, som ansågs vara något märkligt. Många siade att väggarna skulle välta. 

Gården stod kvar till 1971. Kallades i Nanna Erikssons bok – Åtorpsgården. 
Nanna Lundh-Eriksson berättar i sin debut bok från Hembyggdstigar om denna gård. 
Bl.a. att den var en av de rikaste gårdarna i byn. Golvet inne i köket bestod av stora hällar att kullerstenarna därinne blott funnos invid väggarna och under sängarna. 
Innanför porten var hunden bunden vid sin koja. 

Bunkeflo Kroks mölla (krågs). Möllan som ses av en del från Lindeborg. Ligger på den högsta punkten i före detta Bunkeflosocken. Denna mölla har anor ända från den danska tiden. 

Bunkeflo Birehuseds innehavare och huset fick ett öknamn på grund av att det låg så nära Fosie socken gräns.Pär i röven och hustrun Dänn tjåkke Pärskan. 

Mer läsning om våra gårdar finns i Malmö fornminnes årsböcker: 
Bunkeflo socken av Ingemar Ingers 1972. 
Fosie socken av Ingemar Ingers 1960. 
”Bunkeflo vår hembygd”, av Bert Persson. 
Fosie ”från socken till inkorporering”, 
en artikelsamling från 1997. Utgiven bl.a. Malmö museer.

Källa Brf Lindeborg